Header

Objektnummer: BO 00227.015

Förvärvsomständighet: Donation

Övriga anteckningar: Text ur Lappmarkens släkt och bygdeforskares medlemsblad
"Tjocka släkten" nr2 2011:

    http://media.lsbfvilhelmina.se/2016/06/tjockaslaktennr-2-2011.pdf

Ur Nils Erikssons samling

Anna-Stina berättar för Nils Eriksson om hur man botade sjukdomar förr
Anna-Stina Björkman född 6/5-1856 i Hunneberg, gift i Nästansjö i samband med ett husförhör den 25/1-1881 med Pehr Fredrik Pehrsson Björkman, född 13/9-1848.

Hur man botade sjukdomar
Bot mot värk. Min far (Carl Olof Jacobsson, Tresund) var en mycket anlitad man, då det gällde att laga till medicin mot värk. De kom långt ifrån för att få medicin. Han kokade så att han aldrig saknade medicin. Hur han lagade till den vet jag inte riktigt, men jag vet att han lade älgmossa, tyvebära (bären av tibast) tyvebark och vänderot i medicinen, som han kokade
i en gryta. Om det var ännu mera där vet jag inte, men jag vet, att det var många som blev botade.

En dag stod min morfar (Jonas Persson) och klöv ved i vedboden, då blev han ”trollskjuten”, han fick plötsligt sådan värk i ryggen att han låg och jämrade sig alltjämt. Men då far hade lagat till medicinen åt honom blev han genast frisk.
Min far botade också ormbett, men på vilket sätt vet jag inte.
Kasta ut för ont brukade också pappa göra. Han skrapade något silver av en silverslant, koppar av en gryta eller kaffepanna samt något mässing från sil-väven. Detta lade han in i trådar, som han tagit från den sjukes kläder. Han kastade detta mot någon över vänstra axeln.

Detta använde han mot den som råkat ut för ”ont”.
Björngalla. Min pappa var en särskilt skicklig jägare. Han hade varit med och dödat många björnar. Den bästa medicinen mot allt ont var björngalla, som han tog reda på av alla björnar. Han tog den mot ryggskott, hosta och alltid när han inte kände sig frisk och kry.
Kolik. Mot kolik tog han tyvebära. Han hade alltid sådana i en liten ask.
Mot förstoppning använde han smör.

Vín har jag själv brukat knyta bort. Jag tog tre tretvinnade trådar av olika färger och på dessa knöt jag ett udda antal knutar 3,5 eller 7. Tråden knöt jag sedan om den sjuka handleden eller fotleden. Tråden fick sitta där tills det blev bra. Vín gick ganska fort över. Om du följer denna länk får du se en bild av Anna-Stinas botemedel mot vin:

    https://digitaltmuseum.se/011023689907/botemedel

Engelska sjukan. Förr i tiden hade barnen ofta ”ris”. En gubbe i Stabburnäs brukade laga rissmorning, men på vilket sätt vet jag inte.

Insänt av Eivor Forsberg, Nästansjö (Till Tjocka släkten)